jag ska bli lärare när jag blir stor

Såhär skrev jag på min (dåvarande) blogg den 28 augusti 2012:

”För ett tag sedan kunde en läsa sitt antagningsbesked på antagning.se. Jag stod under ett prickigt paraply i Pildammsparken i Malmö och regnet öste ner på ett rent brutalt vis. Vi skulle göra reserach inför en bröllopsfotografering och jag hade totalt missat (kanske förträngt) att det var den dagen en fick reda på vad en skulle göra i höst. Men så blev jag påmind och på en sekund kom den där panikartade ångesten som en stor klump i magen och jag började såklart tänka den jobbiga tanken att jag inte hade kommit in. Och vad i helvete skulle jag göra då. Fumlade efter telefonen, klickade in mig för att läsa antagningsbeskedet men det var jag inte direkt ensam om. Sidan krashade av alla ivriga människor som var nyfikna eller stressade över hur deras framtid skulle se ut. Jag mådde mest illa och kunde inte riktigt fokusera på att hitta kreativa ställen att fotografera ett brudpar på.

Det gick någon timme, i början uppdaterade jag sidan varje minut men sedan allt mer sällan och när vi hade kommit fram till Moderna Muséet där vi skulle kolla på en utställning med Irving Penn uppdaterade jag sidan en sista gång innan jag åkte hem, bestämde jag mig för. Då gick det. Och till höger om mitt förstahandsval stod det med gröna och stora bokstäver ANTAGEN. Jag high fivade med systrarna Waga, smsade Maria och ringde mamma för att berätta. Jag hade kommit in på ämneslärarutbildningen för gymnasielärare med svenska som huvudämne. Äntligen kunde jag andas ut.

I flera år har jag haft siktet inställt på att bli frilansjournalist. Jag har sökt till kandidatprogrammet i journalistik en gång och inte kommit in, och jag gjorde även intagningsprovet nu i våras men nu kommer jag aldrig få veta om jag kom in eftersom det inte var mitt förstahandsval. Men någonstans i bakhuvudet har läraryrket alltid legat som en trygg backup-plan. Inte för att det skulle vara sämre på något vis. Men så kom jag som sagt inte in på journalistprogrammet och då började jag fundera på om jag verkligen hörde hemma i den otroligt hårda mediebranchen. Där de svaga sållas bort. Hade jag verkligen den personligheten som det krävs, att gå över lik för att själv ta mig fram? Att slita som ett djur för att kanske någongång lyckas inom yrket, eller skulle jag bara hamna på någon tråkig lokalavdelning (missförstå mig inte, det jobbet är rätt för någon också) där jag inte alls kände mig hemma. Jag insåg att jag inte har den drivkraften inom mig själv som jag tror krävs för att lyckas inom den branchen. Att jag inte hade klarat av att jobba som frilans med ingen som helst säkerhet när det gäller ekonomi och allt som det hör ihop med.

Det var när jag såg reklamfilmerna för projektet för det vidare som jag bestämde mig. Kända personligheter möter upp sina gamla lärare och berättar för dem hur viktiga de var. Om hur otroligt jävla viktigt läraryrket är. Och jag vill ha ett viktigt yrke, jag vill göra skillnad i människors liv. Och i detta yrket kommer jag att få den tryggheten jag behöver med ett jobb att gå till varje vardag (förhoppningsvis, men vet ju inte hur arbetsmarknaden ser ut om fem år) och det kommer att kunna kombineras med min kreativitet som jag värdesätter väldigt högt. Att jag valde svenska som huvudämne beror såklart på att det alltid har varit mitt favoritämne och just nu tänker jag att jag ska välja religion som andraämne eftersom det är så intressant och viktigt (men det sistnämnda behöver jag inte bestämma mig för än).

Nu vet jag äntligen. Jag ska bli lärare när jag blir stor.”

Idag, fem år senare, tar jag examen från lärarprogrammet. I all hets kring examensarbete, vikariat, arbetsintervjuer och livet generellt har det inte funnits tid att reflektera eller sammanfatta dessa åren så det ska jag göra inom kort, men jag är så jävla lycklig idag. Jag gjorde det. Jag är lärare nu. Euforin.

Annonser

4 reaktioner på ”jag ska bli lärare när jag blir stor

  1. Vi känner inte varandra men jag har läst din blogg i många år och det här inlägget fick mina ögon att bli lite blöta. Även jag blir lite stolt, så grym är du!

    Gilla

  2. Så himla fint skrivet! Jag var inte alls förberedd på detta och började gråta hejdlöst som ett litet barn när jag läste det här. Så himla himla fint. Jag är så jävla stolt över dig, och så otroligt glad för din skull. Jag har delat din tentaångest och jobbångest och skoltrötthet och är bara så jävla glad för din skull, du förtjänar det här så mycket efter alla dessa år av slit. Sättet du reflekterar över ditt viktiga yrke är så talande och speglar din fina syn på ditt yrke, vilket tyder på att du kommer bli en fantastisk lärare. Spara den här texten och påminn dig själv om den då och då. Jag känner att jag står med dig där i Pildammsparken den dagen. Och nu sitter vi här. Tänk att livet kunde bli det här? Fy fan vad glad jag är, du förtjänar allt det bästa. Nu börjar jag gråta igen! Ikväll ska vi fira. Älskar dig!

    Gilla

  3. Du är så grym. Ett stort varmt grattis till din examen.
    Världen är i extremt stort behov av bra lärare, och den har fått DIG nu.
    Kram från Annika

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s